Att vara ´perfekt´
Kraven som ställs på oss människor och kanske framförallt kvinnor (helt baserat på egen uppfattning och egna upplevelser) är ta mig tusan inte alltid mänskliga.
Jag har funderat ett tag på hur vi ser på omvärlden och hur den ser på oss och kommit fram till slutsatsen att det inte är konstigt att utmattningssyndrom/utbrändhet ökat drastiskt, och framförallt bland oss kvinnor.
Vi ´ska´ vara framgångsrika, tjäna mycket pengar, jobba minst heltid, träna minst ett par gånger i veckan; gärna både styrketräning och konditionsträning, äta nyttigt och leva hälsosamt, ha nymålade naglar, klippa håret och att färga det får man inte glömma, raka benen, tacka nej till godis bland folk, vara den bästa vännen, flickvännen/sambon/frun, dottern, systern, svärdottern, den duktigaste husmor´n, ha trendiga kläder, fast rumpa, bröst som pekar uppåt, fransförlängning, tvätta kläder, diska, handla, städa, laga nyttig mat, baka bullar eller ännu hellre macarons, stoppa egen korv, byta sängkläder, alltid vara tillgänglig, vara ´lagom´ aktiv på sociala medier, skämma bort sin man, träffa alla vänner, alltid ha nära till ett leende, dofta som en sommaräng, planera semestrar, har man barn ska de hämtas, lämnas, torkas under näsan, kokas ekologiskt äpplemos till, man ska ställa upp för alla och om jag får fortsätta skulle jag säkert kunna dubblera listan både en och två gånger.
Vi förväntas av omvärlden alltså att göra allt det som en husmor gjorde för 60 år sen och på det har man lagt en arbetsbörda på 160 timmar/månad.. Då är det kanske inte så konstigt att utmattningssyndrom blivit lite av en folkhälsosjukdom..
Flitig, duktig, snäll, omtänksam, rolig, ja listan kan göras låååång och mitt i allt ska man ha tid för sig själv.
Beskrivningen ovan stämmer ganska bra in på hur jag ibland stimmar runt och försöker både vara och göra ALLT.
En otroligt härlig och energigivande kvinna jag gått på massage hos har sagt till mig: "var inte så j*vla duktig jämt!"
Hon har så rätt, var inte det! Inte jämt!
Det är ju egentligen precis samma sak som med kost och träning som jag alltid pratar om: hitta en balans!
Och tillåt dig att sitta i soffan en eftermiddag trots att du ´egentligen borde dammsuga´.
Vad är det värsta som kan hända?
I värsta fall blir resultatet av att stressa och hetsa över allt att man snorgråter bara någon säger bu för att motståndskraften är lika med noll och för att energin inte räcker till, att man använder sin svindyra concealer och smetar runt under ögonen för att täcka de mörka ringarna, att man bara snäser och skäller på alla i sin omgivning, att hormonerna inte alls vill detsamma som du och kanske uteblir till och med mensen, magen gör uppror och utslag du aldrig tidigare sett på dig själv poppar upp likt tistlarna i trädgården..
Och i absolut allra värsta fall kommer du en dag inte ens upp ur sängen. Den fantastiska mekanism som är din kropp säger stopp, strejkar, och bär dig inte längre för att du inte tagit hand om varken den eller själen och vägen tillbaka är bra mycket längre än den tid det skulle ha tagit att dammsuga upp de extra dammtussarna som dök upp i hörnen när du skippade dammsugningen i förrgår..
Jag trivs oftast ganska bra med att vara produktiv, få saker att hända och mår alltid bäst när det är rent och snyggt omkring mig, när jag har något roligt att planera och jag trivs med rollen som den bortskämmande sambon, den som lagar nyttig och hälsosam mat och ibland bakar alldeles för söta men goda cupcakes, den planerande och driftiga personen som styr nyårsaftnar, kräftskivor och kalas, som den som ställer upp och som alltid engegerar sig.
Men ibland behöver jag dock ta ett steg tillbaka och lita på att omgivningen inte faller ihop om jag sitter kvar i soffan och på så sätt faktiskt lämna lite utrymme för de övriga runt omkring mig.
Jag är oerhört glad att Sebbe inte är sen att dra ner mig i soffan och säga till mig att sitta still och bara vara och att han inte är inrotad i någon 50-talsmentalitet utan att han utan problem dammsuger, tvättar och lagar mat.
Jag är också oerhört glad att jag har så många som står mig så nära så de alltid finns där, jämt. Och att jag har så många driftiga, energigivande och inspirerande personer omkring mig.
Man måste tillåta sig att bara vara ibland. Det kanske låter klyschigt men livet är faktiskt det som händer just NU.
Att inte vara så jäkla duktig jämt betyder verkligen inte att man inte är duktig, bara att man för stunden prioriterar annat.
Och det annat kan vara en själv.
Försök att hitta en balans mellan att vara duktig och flitig och att faktiskt bara kunna vara.
