A way of life

Imorgon börjar en ny månad och med det en ny utmaning för mig.

Jag är expert på att försöka effektivisera allt, multitaska och lägga upp planer för allt vilket jag absolut har stor nytta av i mycket men jag har också insett att det i vissa situationer, framförallt hemma när jag faktiskt inte behöver hålla på så, kan stressa mig ganska mycket.

Ska jag exempelvis ut och springa så kan jag börja med att kolla att shakern är ren så att jag snabbt kan fylla på med energi när jag kommer in igen, kollar klockan och räknar ut när jag borde vara hemma, vilken tid jag borde kliva ur duschen och har jag bestämt vad vi ska äta till middag kan jag gå igenom vad som bör göras och i vilken ordning innan jag ens kommit ut på löprundan, alltså minst en timme innan matlganingen ens ska påbörjas.

Såhär kan det skvala i mitt huvud: `när jag kommer in så börjar jag med rotfrukterna som ska skalas men först måste jag sätta på ugnen, när de sen är skalade hackar jag de och lägger i en form in i ugnen innan jag hoppar in i duschen som tar ca 10 minuter vilket gör att det efter det är lagom att börja med laxen som tar kortare tid på sig och när laxen väl är inne i ugnen hackar jag salladen och medan maten går klart i ugnen så tar jag diskmaskinen..´

Ja, ungefär så går min hjärna på högvarv allt för ofta vilket gör att jag inte är här och nu så ofta som jag borde vara utan alltid steget före, i hjärnan genomförande av det som jag ska genomföra, alltså har jag i princip genomfört det två eller fler gånger när det väl är gjort..

 

Jag har insett att det här stressar mig och har nu börjat att tänka på att fokusera på en sak i taget och göra klart den innan jag går på nästa.

Och att dessutom göra det i ett lugnt tempo och inte stressat och uppskruvat.

Jag märker att jag blir lugnare av att ta det lite som det kommer och att ta en sak åt gången.

Jag gör allt väldigt systematiskt och är inte sådan som inte avslutar det jag påbörjat när jag gör flera saker samtidigt utan tvärtom är jag väldigt bra på att utföra flera saker samtidigt och väldigt strukturerat avsluta de sida vid sida av varann. 

Något som jag ser som en stor tillgång.

Jag mår väldigt bra av struktur och det är viktigt för oss hemma att vara just strukturerade för att allt ska flyta smidigt med alla hushållssysslor paralellt med våra heltisjobb, resorna till och från jobben, extrajobb, träning, plugg och det kanske viktigaste av allt; det sociala, att hinna med egentid med varann och att få tid till vår familj och våra vänner.

Men jag har insett att allt inte måste vara strukturerat på molekylnivå utan att det räcker med att det är det i det stora hela också kan man ibland luta sig tillbaka och veta att allt ordnar sig och funkar ändå och att allt inte måste vara utstuderat långt innan det ska ske.

Jag gör ofta saker i ett högt tempo oavsett om det är att promenera till jobbet från tåget eller lägga upp mat på tallriken, något som jag också ska tänka på. Jag behöver inte skynda om jag inte har bråttom.

Vad är det värsta som kan hända om man inte hinner med den där vändan med dammsugaren som jag tänkt?

 

Löpningen har för mig blivit en otroligt härlig stund av att vara här och nu och det ute i den friska luften i den vackra naturen.

I gymmet blir det lätt att man funderar över vilken nästa övning ska bli och hur man ska lägga upp passet medan jag med löpningen vet innan jag ens ger mig ut hur länge och hur långt jag ska springa vilket gör att jag bara fokuserar på själva känslan och löpningen.

 

Så oktober blir en månad för mig att stressa ner och lära mig att låta hjärnan vila oftare och att göra saker i ett lugnare tempo.